Real Fighter thaiboxing

Battle of Lund, matchreferat  

Det hela började med fyra förmatcher. Att kalla dem förmatcher, då två av dem var landskamper mellan nationella och nordiska mästarinnor, kan ju kännas aningen missvisande, men att börja med bra underhållning och dessutom ge sken av att fightcardet var kortare än det var funkade ;)

Här kommer i alla fall referat från alla matcher. Alla gick utan skydd.

Match 1.

65 kg, 3x2 minuter. René Warnecki, Golden Leaf mot Robin Lindgren, Drakstadens muay thai

René gick ut tufft mot Robin, med framförallt boxning och lowkicks, men efter att ha fångat en spark – en teknik som kräver direkt uppföljning eftersom man ger bort en poäng – som satt stenhårt i revbenen vände allt. René fick bittert erfara att en mer traditionell thailändsk stil kan vinna i längden, åkta på två räkningar, och Robin, som såg lite mer erfaren ut och hade ett tekniskt game, vann med 3-0.

Match 2.

57 kilo, 3x2 minuter. Svenska mästarinnan i -54, Linn Wennergren, mot danska mästarinnan i -57. Fatima elKhatotti. En dag på jobbet för Linn, som med tydligare muay thai-stil rutinerat kämpade hem en klar poängseger. Fatima som utvecklats en del under senaste året, fick än en gång se sig besegrad av en svenska.

Match 3.

51 kilo, 5x2 minuter. Undertecknats stora favorit Fatima Pinto gav kickboxarskolade Therese Gunnarsson sin tuffaste fight hittills. Ett skolexempel på vad som skiljer thai från kick. Det ettriga biet Gunnarsson ska ha kredd för att kämpa utan sviktande glöd trots att hon fick äta matta, näve, knän och sparkar i fem ronder från en starkare motståndare med mer teknisk stil och tyngre tekniker. Här spelade superkondis ingen roll. Fatima glänste mer än någonsin och lekte med lätthet hem poängvinsten.

Match 4.

60 kilo, 3x2 minuter. Realfighters egen Karam Salman i sin första match utan skydd, mot Alexander Norberg från Örebro MMA. På distans var de jämna – Karam dominerade något till och med, men eftersom Alexander, som såg mer rutinerad ut, tog kommandot helt varje gång de hamnade i klinch fick Karam inget uträttat där. Poängseger till Alexander.

Main card.

Match 1.

77 kilo, 5x2. Realfighters Alexander Nelson mot rutinerade Johan Herö från Halmstad.Alex drev duktigt och möttes av den välslipade traditionella thaistil som kännetecknar HMT, men hade ändå ett övertag som jag uppfattade det. Dessväre fick Johan ett cut i tredje ronden och matchen fick brytas. Då Alex vunnit fram tills matchen bröts, korades han som vinnare. Tråkigt slut dock.

Match 2.

64,5 kilo, 5x2, Jonas Berglund Drakstaden mot Kardo Karman, Örebro MMA. Även denna match fick brytas tidigt – killarna krigade jämnt och med bra ös, men i andra ronden, om jag inte minns fel, hände något med Karmans käke som gjorde att han inte kunde fortsätta.

Match 3.

65 kilo, 5 x 2. Mario Cartagena, Fightcamp Warberg, mot norske Daniel Lopez. Lopez hade ett mer sammansatt game, och i första ronden styrde han helt över Mario. Dock hämtade det sig, och framförallt i klinchen gav Mario ordentligt med motstånd. Slutade med 2-1 till Lopez, där jag hade den avvikande rösten – ansåg att Mario knäade så mycket mer i klinchen att det gav honom vinsten, även om jag tyckte att Lopez var den bättre fightern av dem. Ibland blir det så.

Match 4.

57,5kilo, 5x2. Realfighters Elna Nilsson mot norska Natascha Hovi. Elna jobbade lugnt och medotiskt i sitt eget tempo och gjorde allt hon skulle med boxning, förflyttningar och bra fokus. Natascha, som är den färskare av dem, krigade utan att en enda sekund släppa vinnarviljan, även om Elna vann tydligt på poäng. Natascha kan nog bli riktigt bra lite fler fighter bakom sig.

Match 5.

67 kilo, 5x2, Genc Uka, C4, mot Adel Ekvall, HMT. Annars så kylige Adel med sin rena thaistil hade inte mycket att hämta mot Genc, även om han krigade tappert. Genc såg helt komplett ut med fantastisk blick, timing och hårda tekniker i både händer och ben. Han jobbade avspänt och såg ut att aldrig bli trött just därför att ingen energi gick i onödan. En av kvällens mest underhållande fighter. Klar poängvinst till Genc.

Match 6.

57 kilo, 5x2, SM-vinnaren Johan Franzén, nykomlingen, mot rutinerade Ahmed Khalil Benaiche från Karlstad. Ahmed bjöd på en teatralisk och roande första rond där han låtsades borsta smutsen från benet där Johans lowkicks just landat, men fick i restan av fighten kämpa hårt för att sabba Johans game. Johan var ytterligare en fighter som känn sriktigt komplett i sin stil, och allting han gör är i princip flawless. Ahmed grötade upp honom mot ringrepen med en ganska ickekonstruktiv klinchstil, men Johan fann sig oavsett situation (nästan lite för bra, man hade nästan önskat lite mer aktiv vilja att ta sig bort från hörn och rep) och visade riktigt bra thaiboxning. 3-0 till Johan, vilket var ett korrekt domslut.

Match 7.

75 kilo, 5 x 2. Realfighters Mohammed Younis mot norske Joachim Siljuberg. En händelserik och rätt svårdömd fight med två jämna fighters. Mohammeds game pusslades ihop allt eftersom, efter att ha varit aningen spretigare än han brukar, och i mitt tycke var femte ronden den absolut bästa. Jämn fight där Mo fick kämpa sig till poängvinsten.

Match 8.

72 kilo, 5x3.

Polske Piotr Woznicki mot Tobias Alexandersson från Karlstad muay thai. Piotr är känd för tunga tekniker och bra boxning, men hade inte mycket att hämta mot Tobias. I sista ronden glänste han till och satte en hög spark i huvudet på Alexandersson som blev märkbart groggy, men då det inte avslutade på någotvis var det bara lite för lite, lite för sent, och Tobias kunde tack vare sina skoningslösa knän och sparkar som aldrig verkade sina eller mattas trots 15 minuter total matchtid, segra duktigt på poäng.

Match 9.

65 kilo. 5X2 Kittisak Noiwibon ”Tung”, Realfighter mot Sollentunas Michel Väisänen. Tung började matchen lojt mot vad vi är vana vid, och men fick sig ett redigt wakeup call när han nästan nattades med ett slag som gav räkning. Oväntat! Det räckte för att han skulle skärpa sitt game, och därefter bjöds galans mest underhållande fight! Spännande, varierat och så upphetsande att man nästan gled av stolen, så bra var det! Michel, som tagit sig an en tung motståndare, visade att han har både skill och hjärta, även om Tung solklart dominerade. Bland annat fick Väisänen en frontpark på hakan/halsen som fick honom att gå ner på knä, och gav en räkning. Fler frontkickar utdelades, och med Tungs mastodontstockar till ben bakom skickade de Michel från ena änden av ringen till andra. Hade inte ringrepen funnits där hade han suttit på sista stolsraden helt plötsligt. Nu var dessa bara en liten del av fighten, som ska ses med egna ögon, så håll utkik på tuben! 3-0 till Tung.

Match 10.

3x3, K1-regler.

Thaiboxaren Lina Länsberg mot kickboxaren Caroline Ek. Ek har vunnit ungefär allt som går att vinna och har en proffsvärldsmästartitel och fyra amatördito. Lina å sin sida har också kammat världsmästartitel och är en rutinerad thaiboxare. Nu mättes de alltså under K1-regler, alltså med restriktioner i klinch – man får bara hålla fast för ett knä – sen ska man släppa. Caroline var den starkare av de två, och hade händer som lika gärna kunde gjort sig i en ren boxningsfight. Dessutom hade hon räckvidden på Lina. Därför kändes följande lite onödigt: att hon satte knä, sög tag i Linas nacke – Lina svarar givetvis, thaiskolad som hon är med tillbakakaka både på nackgrepp och knä, och säkert en 20 gånger genom fighten hann Carro sätta ett knä till innan domaren han bryta. Frågar du mig är det att utnyttja systemet för att bryta ner sitt motstånd, och var onödigt eftersom Carro vann på sina verktyg ändå. Lina kämpade duktigt, men jag hade hellre sett dem under thairegler – då Carro får klincha hur mycket hon vill ;) 3-0 till Ek.

Match 11. 61 kilo.

5x2, SM-vinnaren Prudencio Ayite mot thailändaren Phenpet Sor Kittishai. Gammal är äldst och den huvudet längre Prudencio kämpade ursinnigt mot den rutinerade thailändaren som utan ansträngning välte hans game. Det blev en grötig historia med klinch, kast, svep och böghög med fulknep, och det var lite trist att inte få se Prudencio blomma ut i sin snygga thaistil, men sånt är livet.Poängseger för Phenpet.

Match 12.

5x3 Driton Rama C4 mot FMT:s fysfenomen, stridsmaskinen Alex Harris Tobiasson. Räckvidd och avig stil i kombo med malande hårda tekniker pulvriserade Dritons motståndkraft, och i tredje ronden fick han bryta på grund av onda revben. Med tanke på de vassa knän Alex landat upprepade gånger på exakt samma ställe var det inte särskilt konstigt.

Det är sällan man sitter en gala igenom utan att bli uttråkad, men Battle of Lund lyckades verkligen från början till slut. Underhållande matcher, välorganiserat och mycket smidigt. Nästa gång hoppas jag på större lokal – Eoshallen var fullsatt och med detta som facit blir intresset antagligen ännu större till nästa gång. Tack för en grym kväll!

/Åsa Lempert